Tidningars källforskning

Att tidningar inte är så noga med att verkligen undersöka om det de skriver i sina artiklar, ibland som när Expressen skriver om astronomiska fenomen gör det inte så mycket.

Det föremål som tidigare var synligt längst bort med blotta ögat var galaxen M33, på blygsamma 2,9 ljusårs avstånd från jorden.

Betänk att den närmaste stjärnan, Alfa Centauri, ligger på 4,2 ljusårs avstånd, och den närmaste galaxen, Andromedagalaxen (M31) ligger på 2,5 miljoner ljusår bort. Det räckte att slå på wikipedia för att slå upp det rätta avståndet.

Nu var detta ju inte så farligt, problem uppstår när ämnet som tidningen skrivet är långt mer allvarligare. Som när Thomas Bodström och Helena Karlén gjorde en resa till Thailand i ECPATs regi för att med egna ögon se prostitutionen där. GP tog in artikeln skriven av de två, men det som slår en är att det de skriver får stå helt oemotsagt. Kopplat till inlägget finns ingen ytterligare information, allt man får är de tvås utsago vilket gör att man inte kan skapa sig en bild om den är sann eller ej. Varför släpptes inte Thailänska ECPAT in i debatten då de inte delar Svenska ECPATs slutsatser? På den frågan tror jag som Projo, ECPAT i Sverige anses så heliga att de inte anses behöva sägas emot, det de säger blir sanning oberoende vilka som protesterar emot sanningen.

På barer överallt kan man se de europeiska männen sitta med en eller flera unga thailändskor i knäet. Flera av dem har i minimal klädsel först dansat runt en stång på bardisken. Och när någon gäst pekar på en flicka förväntas hon ställa upp…

…Flera försvarar det med att flickorna har papper på att de är över 18 år. Efter att ha sett flickor, som inte är könsmogna utan högst i tolvårsåldern, tvivlar vi starkt på det.

Detta är vad jag tvivlar på mest. Betänk dock att vad de säger är att de ser ut att vara icke könsmogna, de har alltså inte bekräftat detta. Varför anmälde inte Thomas eller Helena detta för polisen istället för att bara åka hem och förfasa sig över vad de sett? Tydligen är det just denna bild som Thailändska ECPAT protesterar emot. Arbetet i Thailand emot barnprostition är inget som började igår och jag har full förtroende för de som gör arbetet på plats. Klart större förtroende än vad jag har för en ECPAT avdelning som bara åker dit för en tillfällig översikt.

Bebis omhändertagen i Värnamo

Detta är alltid svåra saker - när staten går in och tar ett barn ifrån föräldrarna. Känsligt är det också som man kunde höra på P1 i morse när en av de ansvariga till beslutet utfrågades. Tydligt var det att han var nervös och livrädd att säga fel saker då han stammade fram sina svar och hela tiden föll tillbaka på att han hade stort förtroende till de som gjort utredningen.

Hur som helst så är detta en svår sak och jag som står vid sidan och läser om detta kan omöjligtvis säga vad som är rätt och fel. Tydligt är det att tidningar och media vill att detta ska vara fel men jag kan inte undvika att känna att vem vet? Vad hade hänt om de hade beslutat att inte göra något och några månader senare så dör barnet på grund av hans mors elepsi, säg att hon tappar honom i en trappa? Du hade kan tro att löpsedlarna hade skrikit efter de ansvarigas huvud då med, fast då med en vinkling som hade gått ut på: “Varför gjorde ni inget?!!!”

Positionera barn

Aftonbladet skriver idag om hur skolbarn ska få säkrare bussresor. Barn ska utrustas med sändare som sedan deras skolbuss kan uppfatta på upp till 200 meters håll och på så vis blir busschauffören medveten om att barn är i närheten. Sändaren talar också om för bussen när ett barn gått på och av. Alltihop låter riktigt bra men som vanligt tar man inte upp baksidorna på detta.

Eftersom datorn på bussen vet när ett barn går på och av innebär det ju att varje sändare är unik, alltså varje barn kan spåras. Skulle inte tro att någon har tänkt lägga in någon som helst säkerhet i systemet och att signalen som sändaren skickar iväg inte kommer vara några problem att avläsa. Det finns ju ingen säkerhet i våra bankkort så varför skulle de tänkt på att bygga in det när det bara handlar om barn. Detta skulle innebära att om man skulle vilja kan vem som helst spåra den person som bär sändaren utan problem. Men som sagt, det är bara en spekulation. Om någon känner till att det finns säkerhet in tänkt i systemet skulle jag gärna vilja veta det. Jag lyckades inte få klarhet i det i alla fall.

Nu är detta bara ett försök tänker ni ju då och ja det är det. Dock så är det ytterligare ett liten pusselbit i hela den här nojan att vi ska övervaka och kontrollera varandra. Du behöver bara gå till Telia och aktivera deras tjänst Friendfinder så kan de du anmäler direkt se var du är. IDG skriver om det med här. Låter inte häller så farligt eller hur? Men tänk följande:

En person befinner sig i ett misshandlande hem, om det är fysisk eller psykisk är ganska ointressant. Nu finns det alltså en möjlighet för den som vill ha full kontroll att alltid veta var en person är och då Telia har varit så finurliga att det är väldigt enkelt att aktivera deras tjänst så kan man lätt göra detta utan att ägaren av mobilen vet om det. Särskilt om man lever ihop med den andra personen.

Låter det som något som kommer att missbrukas särskilt emot barn och kvinnor i utsatta familjer där man vill begränsa var de beger sig. Själv hade jag helst vilja slippa den här typen av övervakning helt.

“Och låt oss skydda barnen…”

Ett av de mest diskuterade ämnena de senaste åren har varit hur mycket vi ska skydda våra barn från den hemska omvärlden. Curlingföräldrar har blivit en benämning på den generation föräldrar som har barn för tillfället, barn ska skyddas emot allt, även sig själva oberoende vad barnen egentligen tycker. Vår generation har inte ens brytt sig om att diskutera ämnet med dem vi beskyddar. Denna överbeskyddarinstinkt går genom allt och särskilt Internet då ute på nätet finns det så mycket hemskt och än värre är att föräldrarna inte kan på enkelt sätt styra vad ett barn ska få göra, se och uppleva.

Fick se ett inlägg på Basic Personligt som diskuterade om en artikel på Aftonbladet angående en organisation vid namn CCCIS. De är en lobbygrupp som har som huvuduppgift att peka på allt hemskt som finns på nätet och att se till att detta hemska hålls borta från barnen. Nyligen så ansåg de i Sky News (här):

“The Children’s Charities Coalition for Internet Safety says computer manufacturers would simply have to pre-install filtering software on each new machine.

This would protect children from sites containing pornography or extreme violence.”

Inget filter har någonsin fungerat så som man tänkt, man behöver inte gå längre än att titta på det Svenska barnporrfiltret för att få en liten hint av vad som framtiden har i sitt sköte om ett sådant här övergrepp emot fri information hade gått igenom: godtycklig blockering av obekväma hemsidor, blockering av sidor som inte borde blockeras och absolut ingen diskussion eller genomsyn av vad som blockeras, och i slutändan hade vi de föräldrar som önskar skydda våra barn inte ens vetat vad vi skyddar dem emot.

Nä, hällre då ett öppet Internet där jag som användare själv kan utbilda mina barn hur man hanterar den information som finns där istället för att förlita mig på att någon annan gör det… och vad händer den dag som varningsrubrikerna skriker ut att morgondagens barn använder sätt att kringgå skyddet och ändå “utsätter” sig för ett ofiltrerat informationsflöde?